Båda metoderna tar fram konturer och hål ur plåt. Ändå kan valet mellan dem påverka både pris och ledtid rejält, särskilt för mindre detaljer i volym. Här är skillnaderna som avgör.
Laserskärning smälter sig genom plåten längs en programmerad bana. Konturen kan se ut hur som helst, och att ändra den kostar bara programmeringstid. Vår fiberlaser skär på en bordsyta om 3000 × 1500 mm, i stål upp till 20 mm.
Stansnibbling slår i stället ut hål och former med verktyg, slag för slag. Varje slag är snabbt och ger exakt samma resultat som det förra. Vår maskin arbetar över 2500 × 1250 mm i material upp till 6 mm.
Lasern behöver inga verktyg, stansen gör det. Det ger en enkel tumregel: ju mer geometrin ändras mellan tillverkningstillfällen, desto mer talar för laser. Ju mer samma hål och former upprepas, desto mer talar för stans. Ett hålmönster med hundratals likadana hål kan stansen beta av mycket effektivt, medan lasern skär varje hål som en egen kontur.
Tjockleken sätter en tydlig gräns: över 6 mm är stansnibbling inte aktuell hos oss, medan lasern hanterar betydligt tjockare material. I tunnare plåt konkurrerar metoderna på riktigt, och då blir volymen ofta avgörande. För en prototyp eller ett fåtal detaljer vinner nästan alltid lasern på flexibilitet. För en återkommande serie med upprepade former kan stansen ge lägre styckkostnad.
Var brytpunkten ligger går inte att säga generellt. Den beror på detaljens geometri, materialet, antalet och hur ofta ordern återkommer. Därför bedömer vi metodvalet utifrån ditt konkreta underlag, inte utifrån en tabell.
Många detaljer mår bäst av en kombination: stansen tar de upprepade hålen, lasern tar ytterkonturen. Och för detaljer som ska vidare till bockning spelar metodvalet in i hela kedjan, till exempel i hur hål placeras nära bocklinjer. Det är en typisk fråga för produktionsanpassningen.
Läs mer om metoderna: stansnibbling och laserskärning.
Skicka underlaget med antal och material så bedömer vi metodvalet åt dig.